Det här är inte det: En analys av John Crowders “The New Mystics”

Print Friendly Version of this pagePrint Get a PDF version of this webpagePDF

Översatt av en vän. Publicerat här med hennes tillåtelse. Engelska originalversionen. Bilder inlagda av mig.

FÖRORD

När vi ska analysera en bok som marknadsför sig som en manual till ”hur du blir en del av den övernaturliga generationen” måste vi nalkas uppgiften med bön och ödmjukhet. Frestelsen att fördöma allt i boken riskerar att förtrampa det heliga. John Crowder blandar det heliga med det profana i sin bok ”Miracle Worker, Reformers and the New Mystics”. Att kunna skilja mellan dessa två, särskilt i gråzoner, är en gigantisk uppgift att ta sig an för vilken troende som helst.

Så denna analys kommer att belysa den andliga kvicksanden i boken så att pilgrimer som slagit följe inte kommer att falla ner i gyttjan, precis som de två resande i boken ”Kristens resa” satte upp en vägskylt som varnade andra att inte gå den väg som ledde till misströstans träsk.

Vi måste vara uppmärksamma på planerna som vår själafiende har och hålla fast vid Guds Ord. Gud är övernaturlig och Hans gåvor får inte förkastas. Men de förfalskade krafterna som antikrists ande har är också metafysiska men är en snara för vår själ som leder många ner i andlig kvicksand.

I liknelsen om himmelriket i det trettonde kapitlet i Matteusevangeliet berättade Jesus i förväg för oss om tiden när fienden skulle så ogräs bland vetet när folket sov. Han sa också till Sina tjänare att de inte skulle rensa bort ogräset för att inte rycka upp vetet tillsammans med ogräset, utan vänta tills det var tid för skörd och allt skulle uppenbaras.

Med det i minnet kan vi inte säga om författaren till ”The New Mystics” är ogräs eller vete. Inte heller kan vi med auktoritet säga var den slutliga viloplatsen är för mystikerna som han upphöjer genom hela boken. Allt vi kan göra är att pröva allt och hålla fast vid det som är gott och förkasta det som är falskt. Jesus sa ”genom frukten känner ni dem”.

När Brudgummens återkomst närmar sig är antikrists ande igång på högsta växel. Antikrist kommer med falska tecken och under för att bedra jämväl de utvalda. Men samtidigt är vår suveräna Gud miraklernas Gud. Den Helige Ande är fortfarande verksam i våra dagar och är vår Vägledning in i hela sanningen. Den oheliga anden å andra sidan förfalskar den sanna Guds Andes verk, men är jordisk och köttslig och de attributen kan kännas igen som orena. Vi väntar på den dag när den där orena anden är besegrad:

Och det skall ske på den tiden, säger HERREN Sebaot, att jag skall utrota avgudarnas namn ur landet, så att de icke mer skola nämnas; profeterna och orenhetens ande skall jag ock skaffa bort ur landet.
-Sakarja 13:2

BAKGRUND

För att förstå varifrån författaren till ”The New Mystics” kommer från är det viktigt att känna till bakgrunden till rörelsen som han växte fram ur. Crowder hänvisar till detta i sin bok.

Under vad som möjligtvis är den sista större utgjutelsen av den Helige Ande i en äkta väckelse, känd som Jesusrörelsen under 1960- och 70-talen, var två församlingsledare i förgrunden, Chuck Smitch och John Wimber.

Djävulen reagerade omedelbart på Guds drag som började med en förvirrad generation av hippies och som rann över till de sedan länge etablerade samfunden. Han sådde ogräs som påminde om vete på utsidan, men som förde med sig den ohelige anden, med metafysisk förvirring som resultat. Även om äkta mirakler skedde genom den Helige Ande förfalskade den ohelige anden kraften genom att övertyga dem som inte var grundade i Ordet att de också kunde lära sig att utföra dessa mirakulösa saker genom att följa metoder och formler. Gåvor kunde man lära sig om man inte fick dem. Denna attack mot rättfärdighet är djävulens mönster till att fördärva Guds verk genom att använda sina egna tjänare av ljuset. (2 Kor 11:13-15)

I början av Jesusrörelsen var pastor Chuck Smiths Calvary Chapel platsen man skulle vara på. John Wimber var en av hans assisterande pastorer som var brinnande för vad han kallade ”att göra grejen” Hans fokus var på upplevelsen och han skiljde sig från pastor Chuck som insisterade på att göra saker disciplinerat.

Wimber anslöt sig till Vineyardrörelsen som inte hade några begränsningar vad gällde metafysiska manifestationer, hur upproriska de än kunde vara. Detta åstadkom splittring i Calvary Chapel mellan dem som ville bli grundade i Guds Ord och dem som ville verka obehindrat i det övernaturliga. De förra blev kvar i Calvary och de senare följde Wimber till Vineyard.

Efter att Utgjutandet av den Helige Ande haft sin gång stod de tidigare hippierna, nu vuxna med egna familjer, inför ett andligt dilemma. Skulle de fokusera på att växa upp i tron genom att bli genomdränkta av Guds Ord eller följa undergörarna och bli genomdränkta av anden av metafysiska upplevelser? Den ena vägen kunde leda till död renlärighet medan den andra kunde leda till en ständig strävan efter kraft.

För sanna tjänare till Herren finns den smala väl avvägda vägen att hålla i den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga. Sätt på dig hela Guds vapenrustning för att stå emot på den här onda dagen. Rustningen inkluderar Andens svärd som är Guds Ord, tillsammans med trons sköld för att utsläcka den ondes brinnande pilar. En översikt över sjätte kapitlet i Efesierbrevet avslöjar vem den riktiga fienden är – inte andra människor utan denna världens furstar och väldigheter och härskare här i mörkret, som förställer sig till ljuset änglar som kommer emot oss. ”Vi strider inte mot kött och blod.”

Församlingen i ändens tid vilken Jesus lovade att bevara genom prövningens tid som snart kommer över världen gjorde tre saker rätt: de höll fast vid Hans ord, förnekade inte Hans namn och hade bara lite kraft (se Upp 3:8). De nya mystikerna följer inte det mönstret, som vi ska få se.

Låt oss nu titta på boken, The New Mystics, den bortgångne John Wimbers frukt och en motreaktion mot Chuck Smiths bibelcentrerade ståndpunkt. Det är en blåkopia på gestaltningen av den Stora Skökan, Mysteriet Babylon, och en handbok för att ”göra grejen” utan den Helige Andes dunamis (kraft).

FÖRELÖPARE

Crowder tillskriver sin teologiska uppfattning som är påtaglig genom hela ”The New Mystics” till sin favoritlärare, Rick Joyner. ”Rick Joyner får ett särskilt erkännande” skriver han i sitt tack till personer som bidragit ”vars tankar man kan se genljuda i många avseenden genom dessa sidor; det kommer från att ha blivit genomdränkt av hans insiktsfulla skrifter under många år.”

Joyner är författare till boken ”Skörden” med undertiteln ”Strategisk vision för att mobilisera Guds Armé”. Joyners idéer om en övervinnande armé i ändens tid bestående av segerrika helgon härstammar från villoläran i Latter Rain-rörelsen från slutet av 1940-talet. [För att få förståelse för rörelsen och dess historia, läs “The Latter Rain Legacy” av Charles S. Graves.]

“The New Mystics” ger oss en blåkopia för byggandet av denna ändetidens armé. Crowder riktar in sig på unga människor som han uppfattar som ofördärvade av den han uppfattar som fienden: det gamla gardet i kyrkan som han karakteriserar som ”den religiösa anden.” För att attrahera ungdomarna glamoriserar han det som han tror de kommer att gilla, till exempel hippa stilar, tatueringar, piercingar, och ghettosnack och använder dem som bete.

Crowder, som du kanske minns, gjorde sitt uppseendeväckande framträdande på kyrkoestraden under glansdagarna av Lakelandväckelsen 2008 som leddes av hans vän, Todd Bentley, den tatuerade mannen, fälld för att ha antastat barn, och som sedan blev evangelist, och proklamerade helande över människor i ”Gud faderns, sonens och den helige bams” namn! ”Väckelsen” slutade när Bentley övergav sin fru och sina barn för en yngre kvinna. Paret, som nu är gifta och lever i äktenskapsbrott, tjänar båda under Joyners fullmakt. Joyner har återinsatt dem till tjänst i församlingen.

Även om “The New Mystics” skrevs 2006 var Crowder tämligen okänd ända tills han ägnade sig åt YouTube under Lakeland med sin hädiska video, ”Tokin” the ghost”, (på svenska ”Röka på anden”), i vilken han låtsas röka marijuana för att bli fylld av den Helige Ande. Genom hela boken använder faktiskt Crowder ständigt opassande saker för att jämföra med kraften av vilken ande han än häller i sig. Han jämför sina andliga höjdpunkter med att bli ”packad, hög, full, stagad” och med heroin.

I överensstämmelse med den äldre Latter Rains idéer ser Crowder och kompani fram mot bildandet av denna armé som ska triumfera över världen innan Kristi återkomst. Denna nya kyrka regerar Kungadömet utan Kungens fysiska närvaro, kuvar alla Guds fiender, och utför stora bragder som imponerar på världen. Han förklarar:

“En kommande generation är på väg som kommer att bära dessa gamla mantlar, likaväl som nya. De kommer att vandra i Elias ande, och förbereda vägen för Herrens återkomst… på samma sätt som Johannes döparen kom i Elia ande före Jesus första tillkomst, så kommer samma ande att vila över en hel kyrka innan Hans andra tillkomst. Till och med de minsta av oss kommer att vara större än Johannes. Det här kommer att vara hel tidsålder av förelöpare” (s. 21).

Vilka är dessa ”gamla mantlar” han säger att den nya kyrkan ska bära? De så kallade förlorade krafterna hos mystikerna och katolska munkarna i dem mörka medeltiden som han uppfattar är kyrkans rättmätiga ägodelar som vi ska ta för oss av.

Även om Johannes Döparen inte visade några tecken och inte gjorde några mirakler kommer detta nya ”Eliasällskap” att slå alla med häpnad med sin kraft och auktoritet över naturens krafter. Även om Elia erkänns av Bibelforskare som en av de två vittnena i Uppenbarelseboken, tillsammans med ett andra vittne vilkas kroppar kommer att ligga i Jerusalem efter att ha blivit dödade av antikrist hänvisas det inte till ett Elia kompani någonstans i Bibelns profetior. Denna idé kom genom utombiblisk uppenbarelse.

Crowder bejakar acceptansen av postmodernismen i kyrkan som har antagit beteckningen Emergent Church. Attraktivt för yngre kristna och populariserad av sådana universalistlärare som Brian McLaren har emergents ratat biblisk ofelbarhet till förmån för en mer liberal inställning till Bibeln, och kastar bort teologi som något som stänger in Gud i en låda. I utbyte mot kända storheter har ett återvändande till det mystiska och okända blivit mer av en attraktion för emergents som har återupplivat forntida klosterutövande i ett försök att göra någon sorts mystisk förbindelse med Gud genom konkreta sakrament. Dessa inkluderar bruket av bland annat ikoner, ljus, rökelse, reliker och även återupptäckten av kontemplativ bön.

“The New Mystics” anpassar Emergent Churchs sedvänjor till den så kallade apostoliska/profetiska rörelsen för att skapa en ny hybrid eller ett länge emotsett nytt släkte av helgon för att fullborda Joels armés profetior om höstregn, vilket i realiteten identifieras som en demonisk hord av gräshoppor i Uppenbarelseboken 9. Men Crowder går långt utöver ledare i Emergent och antar de mörkaste mystiska sedvänjor som man kan finna i kyrkohistorien. Det enda som saknas men ändå anspelas på, är inkvisitionens återkomst och öppen förföljelse av all opposition: de sanna heliga.

Denna nya kyrka kommer att vara fylld med dem som inte är intresserade av ingående Bibelstudium. ”De söker inte efter en religion med avlägsen teologisk teori”, skriver Crowder. ”De vill ha praktisk interaktion med en konkret, känslomässig Gud, … Tiden av fixa och färdiga svar är förbi” (s. 365-366).

GAMLA MANTLAR

Crowder gör ner rationalismens tidsålder som avslutade den mörka medeltiden genom att säga att använda förnuftet för att pröva sanningen var en dålig förändring för kyrkan.

“Sägnerna om medeltida mirakler låter ganska långsökta för den nutida läsaren”, skrev Crowder, ”och även de mest andefyllda kristna är mer benägna till att avfärda dem som mytologi än att se dem som välgrundad historia… Vi använder nu ordet ”legend” eller ”sagoomspunnen” för att beskriva någonting som är osant eller sagoaktigt” (s. 167).

På nästa sida beskriver han ett sådant mirakel som han känner med orätt kallas för en ”saga”. Han skriver, ”Utan tvekan skulle de flesta av oss hånskratta åt att läsa att Nicholas av Tolentino … väckte rapphönsen till liv igen på sin tallrik. Men det medeltida sinnet hade ingen tanke på en sådan möjlighet när man diskuterade universums Gud. Det är något märkligt över det” (s. 168).

Så han drar slutsatsen att ”Det är viktigt att erkänna medeltidens mirakler, helt enkelt eftersom många av dem var fullständigt utanför tabellerna… så det är bra att åtminstone veta att Gud har verkat på förunderliga sätt genom historien. I den bemärkelsen finns det likartade händelser. Som förr i tiden ska den kommande väckelsen kännetecknas av ovanliga mirakler. Precis som ”Gud” utförde ovanliga mirakler genom Paulus händer ska bisarra bedrifter komma genom dessa människors händer” (ibid.).

Mantlarna som ska återkrävas av de nya mystikerna ägdes av några väldigt tvivelaktiga karaktärer från det förgångna, däribland:

Den helige Franciskus av Assisi, som predikade för djur, betvingade naturen och utvecklade stigmata (smärtsamma blödande spikmärken av korsfästelsen);
Herman av Alaska, som stoppade vågor och blev vän med björnar;
Serafim av Sarov, som älskades av vilda djur, besöktes av döda människor, änglar och Jesus själv
Mäster Eckhard, ansedd som den tyska mysticismens fader
Den helige Bernhard av Clairvaux, som kallade samman katoliker för att döda i korstågen och hade en gåva att göra mirakler;
Den helige Joseph av Cupertino, den flygande munken som leviterade så mycket att ett rep måste knytas om honom så att han inte skulle lämna atmosfären;
Den heliga Teresa av Avila, mystiker och stimatiker;
Den heliga Christina som satt upp i sin kista vid sin egen begravning.

Crowders nya släkte kommer att överträffa den mörka medeltidens mystiker med sin kraft och imponera på världen. Bilokation, levitation, interaktion med döda helgon, änglar och demoner och kontroll över naturen kommer att känneteckna de nya kristna som ”spottar eld” och ”ställer new age-anhängare i skuggan.” Hela församlingar kommer att kunna flyga så som han säger Adam kunde i Edens lustgård.

NYA MANTLAR

Idag manifesteras de nya mantlarna, som Crowder säger är en återfordran av de gamla, genom hans troshjältar. Dessa mantlar lämnades i arv av flera viktiga personer i det nittonde århundradet som banade väg för det nya släktet. Han hänvisar till dem som Guds generaler, en term som tillskrivs Roberts Liardons bok och video med samma titel. (Liardon har alldeles nyligen blivit återinsatt i tjänst i England av Elim’s Colin Dye efter att ha tvingats bort från sin tjänst på grund av en homosexuell affär.)

Dessa föregångare till Elia förelöpare omfattar skalan från Charles Parham som ”gjorde tungomålstalet populärt” och föll i onåd efter att han arresterats på grund av sodomianklagelser, till William Branham, ledaren för ”Voice of Healing Revival” i slutet av 1940-talet, vilken senare i sitt ämbete förnekade treenighetsläran och sa att det var en hednisk idé. Andra generaler inbegriper en blandning av pastorer mm. i ett urval av skandaler, från hårt supande, äktenskapsbrott, homosexualitet, äktenskapsflykt, ekonomiska bedrägerier, psykopater till en som fejkade sin egen kidnappning för att dölja en påstådd utomäktenskaplig affär.

Från dessa smutsiga strömmar dök nya hjältar till Crowder upp, vilka inte bara vandrade i samma ”smörjelse” som de tidigare förelöparna, utan även hemsöktes av samma omoraliska stötestenar. Crowder säger skämtsamt att många stora snubblar på de ”tre G:na – guld, girls (flickor), glory (ära)”.

Crowder följer utvecklingen från början av det nittonde århundradet till idag via väckelser, rörelser och nya uppenbarelser som nu lever sina egna liv. Men strömmarna är så grumliga och leder till vad han kallar en stor flod som en uppriktig åskådare bara kan identifiera som floden Styx, namnet på floden som rinner ner i underjorden i Dantes Den gudomliga komedin.

Crowders nuvarande Hall of Fame har uppstått ur katastrofala drag av den oheliga anden som till exempel Kansas city (falska) profeter, Torontovälsignelsen (förbannelsen), och Lakelandväckelsen. Han skiljer ut den bortgångne John Wimber och Lonnie Frisbee (en hippieevangelist som bröt både med Calvary Chapel och Vineyeard när han blev alltför radikal för båda rörelserna, en öppet homosexuell, han dog i AIDS) som strömmen som ledde till andra.

Faktum är att några av hans mest prominenta mentorer, som Paul Cain, Bob Jones och Todd Bentley, har väckt anstöt på grund av sexuell omoral. Men det avskräcker inte Crowder från att följa deras ledning i andliga frågor.

ENHETEN I DEN NYA ORDNINGENS KYRKA

Författaren identifierar några särskilda nyckelfaktorer som är nödvändiga för att de nya mystikerna ska nå sitt mål, världsherravälde och gudalika krafter i sitt kungadöme utan kung.

Nyckelingrediensen är förändrade medvetandetillstånd genom utövandet av kontemplativ bön eller som han kallar det ”soaking”-bön. Han lärde sig detta redskap av den bortgångne trappistmunken Thomas Mertons skrifter, som dog 1968 i Bangkok, Thailand, när han förberedde sig på att ansluta sig till några buddhistmunkar. Merton (inte att förväxlas med Merlin) var en anhängare till zen som han kände var användbar för kristendomen. En ny besatthet över Merton i protestantiska kretsar ses av den romerskkatolska hierarkin som en fjäder i hatten för att hävda överhöghet över ickekatolska kristna.

”Den mystiska dimensionen i vår tro håller på att återuppvakna”, skriver Crowder. ”En väckelse av kontemplativ, soaking-bön har varit nyckeln i denna stund, eftersom Herren först och främst vänder oss tillbaka till platsen i Hans närvaro. Platsen för förtrolig väntan, från vilken all uppenbarelse flödar” (s. 368).

Och detta är summan av kardemumman för det nya släktet, Latter Rain-kyrkan. Den har tillträde till Gud som en andlig dimension man måste nå genom ett förändrat tillstånd av stillhet. En av hans hjältar, Tommy Tenney, säger i sin bok ”The God Chaser” att Bibeln är gårdagens gamla ord och länken till Gud för det nya släktet håller till i tredje himlen. Detta är paradigmskiftet som måste ske i en bekännande kristens liv för att komma in i det nya släktets status. Han jämför denna tysta plats med Gud som sängkammaren och använder andra sexuella termer för att beskriva det nya släktets relation med det gudomliga. Han beskriver denna ”ultimata förening” som en ”erotiker som använder närheten”, ”floder av njutning”, och andra färggranna metaforer. Det nya släktet är inte bundet till det jordiska väldet. Crowder förklarar:

“Några av våra dagars ledande profeter har regelbundet mött Dalai Lamas egen ande när de drogs till Gud genom den andra himlen, till ett möte i tredje himlen. Han var där och försökte blockera dem från att stiga uppåt. Den andra himlen består naturligtvis av det andliga väldet där änglarna och demonerna utkämpar krig. Mycket av vår profetiska kunskap på låg nivå är från Gud, men den kommer filtrerad från den andra himlen” (s. 174).

Han kallar det en mörk plats där allt möjligt ont vistas, men att det nya släktet kommer att anamma mörkret i denna ”ödemark”. Det finns inget bibliskt stöd för detta, men det bekymrar inte en sådan som Crowder som inte ger Bibeln lika mycket auktoritet som den senaste profetiska uppenbarelsen han får från falska profeter typ Bob Jones och Rick Joyner. Andra likasinnade profeter som Crowder hyllar är John Sandford, Heidi Baker, Mike Bickle, C. Peter Wagner, Che Ahn och Bill Johnson.

En annan nyckel är villigheten att acceptera sådant som är motsägelsefullt till tron. ”Ibland upptäcker vi att vi tillrättavisar en röst, bara för att komma på att det verkligen var Gud”, säger Crowder. ”Men en aktiv och levande tro kommer alltid att kännetecknas av paradigmskiften, i vilka våra existerande ramverk för tron ständigt utmanas… Vår tro är bäst utvidgad och vuxen när vi utmanas att beträda områden som till synes är motsägelsefulla till den tron” (s. 239).

Den tredje nyckeln till det nya släktet är enhet mellan protestanter och katoliker. Vi borde inte bry oss så mycket om villfarelserna i läran inom katolicismen säger han, eftersom alla kyrkor har villfarelser. Villfarelse ska inte vara avskräckande för enhet. Han ser acceptansen för transsubstantiation hos ickekatoliker som en nyckel till förening med Rom. När alla forntida katolska strömmar förenas med Toronto-, Kansas Cityfloden eller på vilken annan plats som helst där cirkusen med tecken- och under-anden är igång kommer utformningen av ändetidens brud att vara fullbordad. Synd bara att den bruden i själva verket är Skökan Babylon, mysteriereligionen.

Efter enandet av kristendomen antyder Crowder att ett enande av hela mänskligheten kommer därnäst. Trots allt finns det sanning i alla religioner försäkrar han. ”Till och med falska religioner har sedvänjor och världsåskådningar med en del befriande innebörd”, hävdar han (s. 159). ”Att säga att buddhism är helt utan någon sanning är vansinnigt. Det finns massor av vishet och befriande andligt utövande där… Tänk om vårt samhälle var koncentrerat på kristen meditation, som Tibet är koncentrerat på buddhistisk meditation?   Vi behöver återta denna mark… Det kommer att vara de troende som kommer fram från ickekristna kulturer som kommer att erbjuda några av de mest hisnande nya perspektiven på tron”.

KOMMER INTE ATT TOLERERA ISEBEL

Crowder ser den bibeltroende kristne som den största motståndaren till de nya mystikernas strävan efter att dra alla människor till sig. Han betecknar dem Gnostiker eftersom de använder kunskapen som finns i Skriften för att pröva allt – de sätter den kunskapen, doktrinen, över andens mystiska nu-ord. Eftersom den faktiska definitionen av gnosticism pekar finger mot mystikerna, nya och gamla, vilka påstår sig ha en högre kunskap från en mystisk källa, kastade han utan tvekan in det där för att vilseleda de aningslösa.

Genom hela boken kritiserar Crowder alla röster av förnuft och kallar dem ”kritiska” och fördömande”. Han förmanar sina läsare att vända dövörat till alla varningsröster. Han skriver:

“Nu är inte tid till att tveka. Vi måste avancera. Satan har strävat efter att bekämpa den här armén redan innan den föddes. Du kan idag knappa in ”Joels armé” i vilken sökmotor som helst och tusen webbsajter med irrlärors jägare poppar upp, vilka fördömer bara nämnandet av den. Religiösa andar föraktar den våldsamma aggressionen med vilken den här armén kommer att inta mark.”

Crowder pekar faktiskt på en auktoritet i den profetiska rörelsen som profeterade att döden kommer att bli oppositionens öde. På sidan 295 citerar han ”profetian”:

“När den här armén kommer är den stor och mäktig. Den är så mäktig att det aldrig tidigare har funnits något liknande… de kommer inte att kunna döda den här armén”, säger den respekterade författaren och profetiska läraren Jack Deere. ”Joel säger inte bara att den här armén är oövervinnerlig. Herren själv kommer att beröva livet på dem som motarbetar dem”.

Crowder använder författaren Jessie Penn-Lewis som ett exempel på Isebels ande som inte längre kommer att tolereras av det nya släktet. Han demoniserar hennes strävan efter att assistera evangelisten Evan Roberts, vilken under väckelsen i Wales i början av 1900-talet blev förskräckt över en oren andes verk i hans möten. Fru Penn-Lewis tog emot honom och betjänade honom, vilket resulterade i den kristna klassiska boken Kriget mot kristna (War on the Saints). Crowder skriver:

“Evans liv är ett klassiskt exempel på en profetisk bestämmelse som avbröts av en Isebels ande… Det kommer att vara viktigt för den kommande generationen att lära sig att besegra denna fiende. Hon mördar Guds profeter och är satans supporter… En sak vi aldrig får göra är att sluta fred med henne… Tolerans är inte ett alternativ” (s.293, 294).

SLUTSATS

Ett riktigt krig pågår nu – ett krig som inte alls är nämnt i denna bok – kriget om att vinna själar till Kristus innan prövningens tid närmar sig. Eftersom vi ser att dagen närmar sig är den sanna kyrkan tvungen att få ut det sanna evangeliet om Jesus Kristus till en döende värld.

Sanna kristna tror på orden från Mästaren, som sa till oss att världen inte kommer att acceptera oss, utan kommer att hata oss, precis så som den hatade Honom. Vi kommer inte att imponera på världen genom vår överlåtelse till Herren Jesus Kristus, utan vi kommer att bli hatade av alla – en dödens lukt för dem som går förlorade. Men för dem som räddas, en livets doft.

Vi, Kristi kropp, kommer att regera och härska med Kristus Jesus när vi kommer tillbaka med Honom vid slutet av Vedermödan. Att kräva den positionen nu är förvisso omoget och inte vårt uppdrag. De som håller fast vid irrlärorna Latter Rain och Kingdom Now kommer att upptäcka att de är förenade med en andlig sköka som kommer att förintas av antikrist och dömas av den Gud de tror att de umgås förtroligt med i den ockulta ström som de vistas i.

“The Invisible War”, skriven av den bortgångne Donald Grey Barnhouse 1965, avslöjade det riktiga kriget och uppdagade djävulens motstånd mot ”Guds rike genom Herrens direkta handling” med två falska uppfattningar om kungadömet. Han skrev ner dessa ord:

“En strävan har varit att bygga ett tidsbegränsat religiöst kungadöme och göra anspråk på alla löften för det; den andra har varit att förneka den materiella verkligheten av det framtida riket och söka efter en gradvis ankomst av någon sorts kungadöme med ljuvlighet och ljus genom människans strävan. Den ena har i huvudsak varit romerskkatolsk, den andra i huvudsak protestantisk… Det finns inget mer befriande än att bli löst från blindheten som gör att människor trevar i mörkret av byggandet av kungadömet.”

Den senaste strävan i att bygga kungadömet av det nya Latter Rain-släktet med dess åtföljande billiga tecken och under går långt bortom dåtidens strävan. Denna ändetidens armé har ett väldigt bedrövligt syfte och bestämmelse som man kan se i Uppenbarelseboken. Vi kan känna dem på deras frukt – och kan utan tvekan säga att när Petrus talade på pingstdagen förklarade han att detta var fullbordan av Joels profetia vad gäller utgjutandet av Guds Ande, kan den samma kyrkan idag se på tecknen det nya släktet jagar och säga, det här är INTE det, inget heligt kan komma från något så orent.

“Det är dessa som få hålla gästabud med eder, där de sitta såsom skamfläckar vid edra kärleksmåltider och oförsynt se sig själva till godo. De äro skyar utan vatten, skyar som drivas bort av vindarna. De äro träd som stå nakna på senhösten, ofruktbara, i dubbel måtto döda, uppryckta med rötterna. De äro vilda havsvågor som uppkasta sina egna skändligheters skum. De äro irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är förvarat till evig tid” (Judas 1:12-13).