Hebreiska rötter-rörelsen – Troende ympas in i och blir Israel? Um… Nej.

Print PDF

Översatt av en syster i Herren. Originaltext på engelska här.

Det finns en föreställning i de så kallade Hebreiska Rötter/Messianska/”Nezarim”-rörelserna att när man tror på Yeshua (Jesus Kristus) då ympas man in i ”trädet Israel”, dvs verkligen ordagrant blir Israel och därigenom är förbunden till att hålla Israels, det Mosaiska förbundets, lag. Det finns även de som menar att om man tror på Messias, så är det därför att Gud har dragit en till sig som en av ”Israels 10 förlorade stammar” och att man i själva verket varit del av det naturliga Israel hela tiden, man hade bara inte insett det än!

Dessa ‘lagiska’ använder Romarbrevet 11 och Efesierbrevet 2 tillsammans med en ytlig kännedom om ett antal gammaltestamentliga verser för att stödja sin syn att alla troende faktiskt blir Israel genom att ympas in i olivträdet och att de, genom att bli en del av ”den israeliska samhörigheten” faktiskt förvandlas till Israel. Dessa människor kommer sedan att ondgöra sig över hur kristna är de som tror på ersättningsteologi.

På en numera nedlagd tråd på Tree of Liberty’s forum skrev signaturen ”Munkh” följande:

Jag hör termen ofta här på forumet och nu ber jag om klargörande för vad andra tror att det står för?

Jag frågar därför att jag ofta ser att man refererar till det som om det var frågan om att hedningar ympas in i Israel (vilda olivträd i Rom 11) och på så vis blir till Israel. Men om man tittar närmare på hur en verklig ympning går till så blir ju inte den inympade grenen till samma sak som roten, men andra ord, man kan ympa in en gren från ett apelsinträd på ett citronträd och den kommer fortfarande producera apelsiner, inte citroner. Den får förvisso sin näring från citronträdets rötter och dessa håller den uppe, men det är fortfarande en apelsingren och inte en citron.

Så med detta enkla exempel i åtanke har jag haft det svårt att förstå hur jag som hedning blir Israelit eller jude bara genom att jag blev inympad på trädet. Jag får min andliga näring från samma källa men jag är fortfarande en hedning.

Jag har inte funnit någonting i Rom 11 com fått mig att tro något annat så snälla hjälp min förvirring.

”Munkh” hade tämligen rätt i sin utvärdering av vad Romarbrevet 11 lär i ljuset av hur en ympning går till i praktiken.

Låt oss titta på ympningsmetaforen i Rom 11 tillsammans med en närmare titt på verklig ympning.

Romarbrevet 11:11-24
11 Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund. 12 Och om deras fall har varit till rikedom för världen och deras fåtal varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer skall då inte deras fulla antal vara det?

13 Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt 14 i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem. 15 Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda? 16 Om förstlingsbrödet är heligt, är degen helig. Och om roten är helig, är grenarna heliga.

17 Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot, 18 då skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig. 19 Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. 20 Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. 21 Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig.

22 Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen. 23 Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen. 24 Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd.

Vi ska alldeles strax återgå till Skriften, men först skulle jag vilja föreslå er att läsa igenom denna artikel om ympning av olivträd, ”The Road Back to Tradition Begins With a Graft” (eng). Det är en jordbruksartikel, inte en religiös – så det är på ett i frågan opartiskt sätt ympningen redogörs. Kort och koncist, med klargörande bilder, klart läsvärd.

Förberedelser inför inympningen

Det jag vill uppmärksamma dig på är att när man påbörjat en ympningsprocess på ett olivträd så har man först huggit ner trädet till nästan ingenting. Alltså, det är praktiskt taget bara roten kvar. Artikelförfattaren beskriver det som ”en brutal process, om du är träd”. Andra källor tillgängliga på ämnet olivträdsympning berättar hur snabbt ett olivträd återhämtar sig, och hur det efter ympning faktiskt kan bli ett starkare träd och bära mer frukt som resultat.

Så, tillbaka till Skriften, och jag rekommenderar verkligen att du först tar en titt på artikeln om ympning, då du får en visualisering av liknelsen i Skriften som verkligen beskriver en så mycket mer radikal process än den som vi som är obekanta med ympning kan ha föreställt oss. Paulus gör åtskillnad mellan roten och grenarna, och därmed, baserat på vad jag har förstått om ympning, är grenarna Kristi kropp, utgjorda av både judar och hedningar, och Kristus är roten. ”…du [skall] veta att det inte är du som bär roten utan ROTEN SOM BÄR DIG.”

Är det Israel som bär oss?

Nej! Jesus gör det!

Vad hände med grenarna?

De ”’bröts bort för att du skulle ympas in.’ 20 Du har rätt, FÖR SIN OTROS SKULL BRÖTS DE BORT, men du står kvar GENOM TRON. Var inte högmodig utan lev i fruktan. 21 Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig.”

Inympade grenar i ett olivträd

När ett olivträd förbereds för ympning sågar/hugger man av alla grenarna. Efter korset höggs det trolösa Israel bort. De som trodde, då som nu, blev/blir åter inympade sida vid sida med troende hedningar. Alla blev/blir inympade av tro, och ingenstans hittar man någon som helst indikation på att vilda grenar skulle bli (förvandlas till) naturliga grenar.

Delar (de) alla (det) livet som kommer från roten?

Ja.

Bibehåller de sin identitet?

Etniskt sett, ja.

Som Kristustroende blir vi ett träd, jude och grek, båda genom tro inympade på Roten som ger oss liv. Vår huvudsakliga identitet är den att vi är i Kristus! Som troende är jag först och främst i Kristus – jag identifierar mig som en kristen som händelsevis råkar vara hedning, inte en hedning som händelsevis råkar vara kristen.

Det är här jag väntar mig att någon från HRM/MJ skulle inflika, ”Ja! Och du vet väl att trädet är Israel, eller hur? Och om hedningar ympas in i Israel så är även de förbundna att hålla samma lag som Israel!” Då svarar jag dem: Judar och hedningar som ympats in på roten är alla subjekt för samma lag, men det är inte den Mosaiska förbundslägen utan Kristi lag!

Som om han förväntade sig ett sådant ’trädet är Israel’-argument fortsätter Paulus i Rom kapitel 9:

1 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande, 2 ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. 3 Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe – mina landsmän efter härstamning. 4 De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsterna och löftena. 5 De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.

6 Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel 7 och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej, Isaks efterkommande skall räknas som dina barn. 8 Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande.

Notera att det är Abrahams ättlingar, inte Jakobs ättlingar som Skriften identifierar som löftets barn. Abrahams avkomma var inte identifierad som Israel; Jakobs avkomma var den första att identifieras som Israel. Löftet är givet till alla, israeliter likväl som hedningar! Detta kan vi läsa om längre fram i Rom 9 (av utrymmesskäl inkluderas inte hela kapitlet):

Romarbrevet 9:30-33
30 Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdigheten som kommer av tro. 31 Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. 32 Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar. De har snubblat på stötestenen, 33 så som det är skrivet:

Se, jag lägger i Sion en stötesten
och en klippa till fall.
Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.

Tillbaka till Rom 11:20:

[…] för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron.

Alltså är man efter Korset del av trädet, inte på grund av etnicitet utan på grund av tro.

Kött vs Ande

Lydnad/olydnad ledde under lagen till välsignelser/förbannelser – för köttet. Lyd lagen – lev. Överträd lagen – dö. Lagen, å andra sidan, kunde aldrig ge andligt liv; bara en korsfäst, uppstånden, Gud-inkarnerad Kristus kan göra det. Lagen kunde enbart garantera ett naturligt, fysiskt liv åt dem som vandrade i lydnad för dess bud och restriktioner, och på samma sätt ge ett fysiskt straff för syndarna, antingen för dem själva eller för ett offer som tar straffet i deras ställe, beroende på överträdelsen.

Galaterbrevet 3:21-29
21 Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen. 22 Men nu har skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror.

23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men sedan tron har kommit står vi inte längre under någon övervakare.

26 Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 Alla som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.

Romarbrevet 7:1-6
1 Eller vet ni inte, bröder – jag talar till sådana som känner lagen – att lagen råder över människan så länge hon lever? 2 Så är en gift kvinna genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men när mannen är död, är hon fri från den lag som band henne vid mannen. 3 Därför kallas hon äktenskapsbryterska, om hon ger sig åt en annan man så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri från lagen och är inte någon äktenskapsbryterska, om hon blir en annan mans hustru.

4 Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen, så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda,  för att vi skall bära frukt åt Gud. 5 Ty så länge vi behärskades av vår onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden. 6 Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.

Några från HRM (Hebrew Roots Movement) hävdar här; ”Men lagen är andlig! Fortsätt läsa i Romarbrevet 7!” Okej, låt oss göra det:

Romarbrevet 7:14-25
14 Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. 15 Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 16 Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. 17 Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 18 Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. 19 Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig.

21 Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. 22 Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, 23 men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. 24 Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? 25 Gud vare tack, Jesus Kristus vår Herre!

Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.

Paulus lämnar oss tämligen hopplösa vid slutet av kap 7! Även om lagen är andlig så är vi själva fortfarande köttsliga, och om Paulus inte kan få bukt med synden i sig, vilket hopp har då vi? Han hintar om var han är på väg i 7:25 och, tack och lov, så fortsätter han skriva i Rom. kap 8:

Romarbrevet 8:1-16
Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. 2 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3 Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som til det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. 4 Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.

5 De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. 6 Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7 Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. 8 Den som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.

9 Ni däremot lever inte efter köttet utan lever efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. 10 Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skulle men Anden är liv för rättfärdighetens skull. 11 Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.

12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. 13 Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. 14 Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. 15 Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ”Abba! Fader!” 16 Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. 17 Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom.

Paulus gör ett ordentligt jobb i att först visa oss den totala hopplösheten i köttet, och den fantastiska gåvan att få vara i Kristus – Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull. Vi är döda från Lagen (Rom 7:1) men lever i hans Ande! Vi har ympats in på den livgivande roten, Jesus!

Efter korset är inte lagen ett avslutat kapitel; den fortsätter att peka på Kristus. Men istället för att vara den som förebådar Messias genom den efterlevnad som den kräver fungerar den nu istället som en bekräftelse som vittnar om vem Kristus är och hans uppfyllelse av lagens skuggexempel! Lagens förebådande exempel visar nu på verkligheten i han som har kommit – Jesus Kristus den länge efterlängtade Messias (Kol 2:17)! Detta är vad Bereanerna forskade i skrifterna efter (Apg 17:11); för att se om det Paulus berättade för dem om Jesus Kristus som Messias var sant. Som system för vår relation till Gud har lagen däremot tjänat ut som roll. Dess praktiska och tjänstgörande förbund har ersatts av ett nytt:

Galaterbrevet 3:19a
Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde.

Hebreerbrevet 8:13
När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det gamla är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna.

Efter Korset hände flera saker (inte en uttömmande lista):

1. Lagens syfte uppfylldes i det att Avkomlingen kom och utförde återlösningens verk som utlovats redan vid syndafallet och som ytterligare underströks genom löftet till Abrahams säd.
2. Lagen, som religiöst system, trädde ur kraft genom Jesu fullkomliga offer och liv. Det främsta beviset som tydligt visar att de två förbunden inte kan samexistera är att det gamla förbundet hade ett offersystem, KLART utdaterat genom Guds lamm, Jesu Kristi offer, en gång för alla (Hebreerbrevet 10).
3. Det otrogna Israel höggs av (Rom. 11:20). Det ENDA sättet att åter bli inympad på den livgivande roten är genom TRO på Messias, både för jude och hedning.

Inympad genom Tron. Iklädd Kristus. En kropp i Kristus. Om du tillhör Kristus är du Abrahams avkomma, enligt löftet, inte efter köttslig härstamning. Vi är kallade till att förbli i vinstocken, Jesus (Joh. 15). En byggnad av levande stenar, vars hörnsten är Kristus. Alla abstrakta, spirituella koncept flyttar från köttet och samlas genom tro och förtröstan på den korsfäste och uppståndne Kristus som ger oss LIV genom sin Ande.

Ens etnicitet (kött) förändras inte då man ympas in i trädet – naturliga grenar som ympats tillbaka in och vilda grenar som ympats in lever tillsammans som ett träd och hämtar andligt liv från samma källa, Roten, som är Kristus. Notera att i naturen fortsätter ympade grenar att producera samma sorts frukt som trädet de tagits från, mottagande liv från roten som de ympats in på – deras individuella identitet förändras inte, men de hämtar liv från samma rot på samma sätt, både naturliga och vilda grenar. Trädets allmänna identitet är en i Kristus även om det utgörs av både naturliga och vilda grenar. Den troende juden/israeliten och den troende hedningen ympas in tillsammans. Så blir de till ETT TRÄD genom tron på Kristus, som ger dem ALLA andligt LIV.

Ett citat från ympningsartikeln säger: ”Ja, det är ingen hybrid; det ändrar trädets hela identitet.” Flera olika liknelser används för att beskriva att de som är i Kristus är Guds församling, och de täcker många olika områden, för att visa att grunden är vid korsets fot. (Sereval metaphors are used to describe those in Christ being the people of God, and they cover a lot of bases, showing that the ground is level at the foot of the Cross.) Vare sig du är jude, hedning, man, kvinna, slav eller fri är vi alla ett i Kristus. Naturlig gren eller vild, vi får alla liv från Roten, Jesus. Vi är levande stenar, omsorgsfullt placerade av vår Herre byggnadsmästaren till att bilda ett andligt hus som fogas samman av Hörnstenen själv:

1 Petrusbrevet 2:4-5
Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. 5 Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje.

Romarbrevet 12:1-2
1 Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga tempeltjänst. 2 Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.

Efesierbrevet 2:19-22
19 Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. 20 Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. 21 Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. 22 I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.

Före Jesu verk på korset hade Guds folk identiteten Israel, och i Romarbrevet 11 är de representerade av ett olivträd. Efter korset har Guds folk en helt ny identitet i Kristus. En annan metafor använd i nya testamentet är den att vi är en kropp med många delar:

1 Korintierbrevet 12:12-14
12 Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men liksom kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus. 13 I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande utgjuten över oss. 14 Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många.

Romarbrevet 12:3-8
3 Ty i kraft av den nåd som jag har fått säger jag till var och en bland er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör ha utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. 4 Ty liksom vi i en kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, 5 så är vi, som är många, en kropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar. 6 Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Den som har profetians gåva skall profetera i överensstämmelse med tron. 7 Den som har gåvan att tjäna skall tjäna i sin uppgift. Den som undervisar skall undervisa i läran. 8 Den som förmanar skall göra det i den uppgiften. Den som delar ut gåvor skall göra det utan baktankar. Den som leder församlingen skall vara nitisk och den som utövar barmhärtighet skall göra det med glatt hjärta.

Om och om igen så upprepar skriftställena angående vilka vi är i Kristus att det inte har någonting att göra med vår etnicitet, position eller kön. Vi är alla ett i Kristus! Jag, och alla andra som är i Kristus förblir sådana som Gud skapade oss till att vara i köttet samtidigt som vi blir till en ny skapelse och del av hans kropp genom hans Ande. Gör det alla som är i Kristus till judar/Israel? Nej, för skrifterna säger varken jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Okej, jag är kvinna, och jag är i Kristus. Slutar jag då vara kvinna i det fysiska? Självklart inte! Jag är också hedning, och jag är i Kristus. Slutar jag då vara hedning? Nej. Att vara i Kristus innebär inte att vår etnicitet/kön/sociala ställning (kast, position, vad som helst) ändras, men vi blir medlemmar i Kristi kropp, och på så vis blir vi ett I HONOM. [Det är viktigt att notera här att termerna ’jude’ och ’Israel’ används omväxlande sinsemellan i skriften ((för olika saker?))]

Som nämnt i början av artikeln så finns det somliga som tror att de faktiskt är Israel/judar/Efraim ibland Messianska/Hebreiska Rötter/ Netzarim-rörelserna. Det finns de som tror att de hört att någon avlägsen släkting kan ha varit jude och tar stolt på sig en judisk identitet. Vissa går så långt att de pungar ut med stora summor för att DNA-testa sig. Andra bara ”har en känsla” av att de är en del av Israels tio förlorade stammar (som för övrigt inte alls är särskilt försvunna). En person som kommit från Hebreiska Rötter-rörelsen berättade för mig om personer inom rörelsen som sagt sig ha haft mystiska upplevelser liknande den mormonska ”brinnande i bröstet”-känslan från vilken de ”bara vet” sig vara en del av Efraim (de 10 förlorade stammarna).

Bibeln däremot säger inte att de som kommer till tro på Messias blir till Israel. Inte heller lär den att de som blivit dragna till korset blev det därför att de var Israel. Alla metaforer använda i skriften som skrivits för Kristi kropp intygar att Gud gör alla som sätter sin tro till Jesus Kristus och hans verk på korset till en ny skapelse, oberoende av kön, etnicitet eller position.

Sammanfattning

Trädympning är knappast någon kärnfysik. Bortsett från motorsågar och tejp har metoden förblivit i stort sett detsamma sedan den först introducerades, och metaforen Paulus använde för nära 2000 år sedan håller på samma sätt lika bra idag som då. Det finns naturliga grenar och vilda grenar som alla behåller sin identitet, som alla mottar liv från samma rot. Som vi sett ovan har många andra liknelser använts för att förmedla samma grundläggande princip.

Hebreiska Rötter-rörelsens medlemmar försöker ta de krav som under det Mosaiska förbundets tid gällde för främlingar i Israel och lägga dem på Kristi församling idag, både judar och hedningar. Detta är en felaktig tillämpning. Israel och de främlingar som anslutit sig till henne var under det Mosaiska förbundets lag som givits fram tills dess att avkomlingen kommit. Kristi kropp, församlingen, har kommit in i Guds vila genom evangeliet – Avkomlingen har kommit, han fullbordade allt på korset och vi har dött med honom och tagit emot Liv från den uppståndne Kristus. Alla, jude som grek, får en relation med honom genom tron – arvingar enligt löftet som givits till hela mänskligheten.

Löften givna till hela mänskligheten och avbildade via Israels ”kött” genom lagen för att bereda väg för den andliga ”verkligheten” som uppfylldes i Kristus.

Säger jag att Israel är ersatt av kyrkan (Kristi kropp)? Nej. Efter korset så måste de som är en del av Israel bli räddade på samma sätt som hedningen; genom tro och förtröstan på Jesus Kristus som dog, uppstod på tredje dagen, upprycktes till himlen och sitter på Faderns högra sida.

Vad gäller för naturliga/nationen Israel? Jag nöjer mig med att lita på att Gud har allt i sin hand. Jag tror att han har vidare planer för henne enligt sitt ord. Det finns många olika uppfattningar om vad de sista dagarna kommer att innebära för Israel. Men ingen av dessa profetior hänger på människans själs frälsning inför Gud eller vilka vi är i Kristus.

Är jag förmer än de naturliga grenarna? Nej. Erbjudandet om frälsning kommer först till juden och sedan till hedningen. Israel har, enligt min åsikt, förärats en viss heder då hon är redskapet Gud utvalt för att underlätta Messias tillkommelse. Israel har fått utstå mycket på grund av sin kallelse. Romarbrevet 11 balanserar det hela:

Romarbrevet 11:25-36
25 Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, tills dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26 Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet:

Från Sion skall Frälsaren komma
och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.
27 Och detta skall vara mitt förbund med dem,
när jag tar bort deras synder.

28 I fråga om evangelium är de fiende för er skull, men i fråga om utkorelsen är de älskade för fädernas skull. 29 Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. 30 Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. 31 Så har nu också de varit olydiga för att de skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni får. 32 Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

33 O vilket djup av rikedom och vishet
och kunskap hos Gud!
Hur outgrundliga är inte hans domar
och hur outrannsakliga hans vägar.
34 Vem har lärt känna Herrens sinne
eller vem har varit hans rådgivare?
35 Eller vem har först givit honom något
som han måste betala igen?
36 Av honom, genom honom
och till honom är allting.
Honom tillhör äran i evigheter, amen.

Nu kommer vissa att ta det som att varje individ i Israel kommer att räddas enligt Guds löfte i denna passage. Men Skriften lär oss att Jesus är den enda Vägen till Fadern. Vissa gissar att ett representativt antal av Israel kommer att räddas och därmed uppfylla löftet. Som med många profetior vet vi ofta inte hur de kommer uppfyllas förrän Gud uppfyller dem och då säger vi, ”Åh! Det var det Han menade med skriftstället!” Så jag nöjer mig med att vänta och se hur Gud kommer uppfylla sina löften till Israel.

Är vi i Kristus är vi inympade i Roten, förblir i vinstocken, blir en del av Kristi kropp. I Kristus lever vi i en andlig verklighet trots vår ‘köttsliga’ existens. Bibeln är tydlig: Vi är en ny skapelse i Kristus, en enda kropp, många delar, alla med talanger och gåvor och kallelser som Gud vill att vi ska använda för att sprida evangeliet om Kristus till varje stam, tungomål och nation. Han kräver inte att vi etniskt sett blir någon vi inte är skapad att vara för att delta i Guds rike eftersom köttet inte kommer att ärva Guds rike:

1 Kor 15:50-58
Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga. 51  Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, 52  i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. 53  Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. 54  Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen.
55  Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?
56  Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. 57  Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.
58  Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves.

Amen!

Vi som tror på Kristus måste förstå vilka vi är i Honom. Låt inte någon säga dig att ”du är nu Israel och som sådan omfattas du av Lagen som gavs till Israel av Gud genom Mose.” Om du är i Kristus är du nu död för Lagen och lever i Kristus. Om du är i Kristus är du en del av Kristi kropp vare sig du är jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna – vi troende är alla ett i Honom!