

I diskussioner med dem i lag”hållar”-sekterna är det en fråga som hela tiden fortsätter att komma till mig: Hur kan lag vara lag utan att den upprätthålls? Du kan inte ha lag utan upprätthållande. Du kan inte upprätthålla utan bestraffning. Dessa komponenter går hand i hand. Allt detta prat om att ”hålla” lagen . . . var finns de lag”hållare” som håller den upprätthållande/bestraffnings-aspekten av lagen? Varför hör vi inget om stening och bortförande ur lägret från dessa människor? Är lag verkligen lag utan att den upprätthålls?
Låt mig klargöra att jag inte pratar om människor som gillar att fira högtiderna, eller att människor funnit det vara en välsignelse att fira sabbat den sjunde dagen, eller att de äter bibliskt för att de känner det är mer hälsosamt. Jag pratar om dessa som tror och lär att det är obligatoriskt för alla troende att följa Mose lag, och när du väl blivit medveten om det, och om du inte lyder, då är du medvetet olydig mot Gud och du kommer i bästa fall vara den ”minste i himmelriket” och i värsta fall helt och hållet kastas ut ur himmelriket.
”Åh, upprätthållandet är inte ett problem eftersom vi ”gör” lagen av kärlek till Gud och för att vi vill ära Honom”, kommer lag”hållarna” att säga när de förbinder sina liv till torah-utövande. I själva verket väljer lag”hållarna” själva vilka lagar de ska följa. De kallar detta för att vara ”torah observant” – de gör vad de kan allt eftersom de ”leds”. Vissa hävdar till och med att de är som Israel i exil och som sådana gör de bara det de kan göra då templet och prästerskapet för närvarande inte är i kraft.
Så Gud har givit en lag som fortfarande ska följas – bokstav och prick – bara inte de delar som straffar? De som ”håller” lagen baserar det mesta av sina läror, att de som är i Kristus ska hålla Mose lag, på Matteus 5:17-20 som säger:
Matt 5:17-20
Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så skulle man kunna hävda att det är obligatoriskt för de troende att hålla Mose lag, därför att, som någon i en lag”hållar”sekt skulle säga dig, du kan ju klart och tydligt se att jorden fortfarande finns kvar, eller är den inte det? Och om du ser dig omkring är du tvungen att hålla med om att jorden ännu inte förgåtts. Tja det avgör väl saken! Lagen är till för alla troende idag! Och för att kallas stor i himmelriket måste du lära ut dessa bud till andra människor.
Denna slutsats bortser dock från information om händelser som ännu inte skett (korset, uppståndelsen och himmelsfärden, fullborda det Nya Förbundet i Kristus) och inspirerad Skrift till Kristi kropp som ännu inte fanns. (Vänligen läs hela inlägget Kristi lag- Definierad och försvarad som undersöker om troende är under lagen eller inte)
Så, enligt dem i lag”hållar”-sekterna MÅSTE lagen (bokstav och prick) hållas – UTOM den del som gör den verkningsfull – men det är bara för att det var lagens förbannelse som spikades fast på korset . . . eller vänta . . . det var enbart människans muntliga traditioner som spikades fast . . . nej . . . det måste ha varit förbannelserna, eller? Men är inte förbannelserna/straffen en del av ”bokstav och prick” . . . åh vänta . . . vad gör vi med dessa då ”bokstav och prick” fortfarande finns kvar . . . lagen måste fortfarande följas . . . bokstav och prick därför att, nå, jorden FINNS fortfarande kvar, kanske ska alla förutom ”bokstav och prick”-förbannelsen hållas . . . kanske har den delen av lagen inte ”bokstav och prick” . . . . ? ?
Runt, runt går det påstådda resonemanget, men alla argument som stöder att de i Kristus måste hålla lagen kan inte argumenteras samtidigt för då börjar de riktigt stora motsägelserna visa sig.
Impotent lag”hållande”
Lagen som de i laghållarsekterna ”håller” är impotent. Det är inte alls DEN lag som gavs till Mose. Och de som befaller att hålla Mose lag förolämpar både lagen, som efter korset leder oss till Kristus, och Jesu blod som renar oss från synd.
En av laghållarnas huvudpoänger i övertalningen är att tala om för oss om och om igen att ”Gud förändras inte – inte heller Hans lag!”, trots detta skrotar de helt bestraffningsbiten av lagen när de försöker ”hålla” lagen.
Att följa ett sådant tankesätt inte bara förnedrar lagen och Guds helighet utan nedvärderar också den fantastiska nåd som Gud erbjuder oss i evangeliet.
Gal 3:10
Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter.
Gud kräver inte att vi praktiserar lagen – Han kräver total lydnad till hela lagen. Om det bara var praktiserande Han krävde hade inte Jesus behövt komma och göra verket på korset, eller hur? Skriften är full med exempel av utövande och av misslyckanden i att hålla lagen. Och, om jag får påpeka det uppenbara – det finns inte längre ett tempel eller prästadöme. Några viktiga delar i lagen måste utföras av prästerna i templet. Varför tror du att Gud bestämt att dessa saker inte längre ska existera?
Konsekvenser: Gammalt Förbund kontra Nytt Förbund
Måste de troende i Kristus hålla lagen eller inte? Uppenbarligen finns det massor med instruktioner till Kristi kropp i NT om hur Gud förväntar sig hur Kristi kropp ska uppföra sig, men är de troende beordrade att hålla föreskrifterna, påbuden och de ceremoniella aspekterna av Guds lag som gavs genom Mose? Om så är fallet, var finns den instruktionen till Kristi kropp och vem driver igenom konsekvenserna om dessa lagar överträds?
Var i NT finns beviset för strukturen och befogenheten att ta itu med olydnad mot lagen? Det måste finnas dokumentation om de som bröt mot lagen om det första århundradets kristna omfattades av lagen, eller hur? Och även om, som lag”hållarna” kommer hävda, det första århundradets kristna såg laghållandet som standarden, ska vi tro att där var 100% medgörlighet och att upprätthållandet/konsekvenserna för att överträda lagen inte var något problem och därför inte dokumenterat?
Jag kan inte komma på någon ledningsstruktur hos de första kristna som tog hand om någon sådan olydnad. Jag kan inte komma på ett enda dokumenterat fall med stening (verkställt av Kristi kropp) trots att det gamla förbundet är tydlig med straffen för olika syndiga handlingar:
3 Mos 20:11
Om någon ligger med en kvinna som är hans fars hustru, blottar han sin fars nakenhet. De skall båda straffas med döden. De bär på blodskuld.
Under det nya förbundet? Låt oss se efter.
1 Kor 5:1-13
Det talas om att det förekommer otukt bland er, sådan otukt som man inte ens finner bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru. Och ändå är ni uppblåsta. I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets. Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har för min del redan, som vore jag närvarande, i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. Det skedde, sedan ni och min ande med vår Herre Jesu makt förts samman, för att överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag. Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg. I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen. Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? Är det inte dem som står innanför ni skall döma? Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!
Dödsstraff under lagen (Gamla Förbundet). Utdrivning under nåden (Nya Förbundet). För samma överträdelse. Uppenbarligen finns det en skillnad i hur man sköter bestraffningen (konsekvensen) för sina handlingar under det Nya Förbundet. ”Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!”
Den fina linjen mellan att ha bra omdöme och döma. Gud, i Sin nåd och barmhärtighet mot Kristi kropp, kräver inte att hon utför straffet för överträdelsen – Gud instruerar henne att skilja det onda från Kristi kropp och sedan tar Han hand om det. Och i Guds nåd och barmhärtighet leder Gud det villiga hjärtat tillbaka till Kristi kropp.
”Men Yeshua spikade fast lagens straff på korset, inte lagen i sig!” är ett annat påstående jag hör från laghållare, vanligtvis följt av ”YHWH har tålamod med oss allteftersom vi lär känna Hans vägar” eller något liknande. Men jag hittar inga kontextuella skriftställen som stöder sådana uttalanden. Där finns helt enkelt inte några sådana. Läs noggrant de skriftställen (och läs dem i sina sammanhang) som de ger dig i sina försök att övertyga dig om det ovanstående.
Hur är det med en annan typ av överträdelse såsom att inte hålla en sjundedags sabbat? Det handlar inte om någon moralfråga om man tillber på den första dagen kontra den sjunde dagen kontra någon annan dag; det är ett påbud:
2 Mos 35:1-3
Mose samlade hela Israels menighet och sade till dem: ”Detta är vad HERREN har befallt er att göra. Under sex dagar skall ni utföra ert arbete, men den sjunde dagen skall vara helig för er, en HERRENS sabbat för vila. Var och en som utför något arbete på den dagen skall dödas. Ni skall inte göra upp eld på sabbaten, var ni än bor.”
Wow. Det är ganska tydligt. Inget praktiserande här inte. Det är ”GÖR SOM JAG BEFALLT eller DÖ.”
Och det finns fler regler, påbud, sabbater, högtider och nymånader i Gamla Förbundets skrifter, inga av dem förstärkta i Nya Förbundets skrifter. Inte heller finns det några exempel på bestraffning för dem i Kristi kropp som inte håller sig till sådana saker, vare sig utdrivning ur gemenskapen eller bestraffningar som utfördes under det Gamla Förbundet. Faktum är att Romarbrevet 14 behandlar dessa frågor på djupet om hur de med olikheter gällande samvetet vad gäller sådana saker bör leva i respekt för varandra. Om lydnaden till Gamla Förbundets lag ansågs vara standarden hos de första kristna skulle brevet till romarna haft en helt annan smak!
Endast två ceremoniella påbud befalls åt Kristi kropp – dopet och minnet av början på det Nya Förbundet (vanligtvis känt som ”Herrens måltid” eller ”nattvarden”). Resten av instruktionerna till Kristi kropp handlar om moral, tjäna andra och frågor som handlar om karaktären och hjärtat.
Vad säger Skriften om lagens uppgift/funktion nu när Kristus har kommit?
Gal 3:23-25
Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.
Lag”hållarna” insisterar dock att reglerna och påbuden i Mose lag som gavs vid Sinai är tillämpliga på Kristi kropp idag – att de är de saker som skiljer oss från världen och som identifierar oss som Guds egna. Åter igen kommer jag till frågan att om det verkligen stämmer, var i Nya Förbundets skrifter finns då den maktstruktur i Kristi kropp som tar itu med olydnad?
Om du som troende vågar ställa sådana frågor och stå fast vid tron att vi som troende står under det Nya Förbundet, ja, se upp! Du kommer plötsligt bli stämplad som laglös och att du utövar den ena värsta synden efter den andra som lag”hållaren” kan komma på. Lustigt hur de som kämpar under lagen automatiskt tilldelar en del av de mer avskyvärda synderna på dem som inte håller lagens påbud och regler. Missförstå mig inte, synd är synd, men att ljuga om sin ålder bär inte på samma sjukdomstecken som mord eller sexuell synd gör.
Här är en annan vinkel lag”hållarna” kommer med: Att kristna tror på nåd och baserar sitt uppförande på den tron. Att det är nåd vi förlitar oss på och att våra handlingar är lag-lösa därför att vi tror att nåden täcker oss oavsett vad vi än gör.
För att få klarhet i det hela – troende i Kristus sätter sin tro till Jesus Kristus, inte till nåden. HAN är vår Klippa. HAN är vår Återlösare. HAN är vår Rättfärdighet. Hans helige Ande bor inom oss och medan vi på denna sidan evigheten är ofullkomliga kan vi, med Hans helige Ande, vandra i kärlek till Gud och älska andra. Kräver Gud att vi lever efter Mose lag för att visa Honom att vi älskar Honom? Nej. Han kräver att vi ska älska andra så som Han älskar dem (Kristi lag). DET är hur vi visar att vi älskar Honom . . . inte genom att hålla den här högtiden eller det där påbudet eller den där högtidsdagen. Lagen var/är ett verktyg för att leda mänskligheten TILL KRISTUS, inte en instruktionsbok i hur man vandrar I KRISTUS.
Jak 2:8-11
Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt. Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare. Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt. Han som har sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott, har också sagt: Du skall inte mörda. Om du inte begår äktenskapsbrott, men mördar, är du en brottsling.Rom 13:8-10
Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. Dessa bud: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär, och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du skall älska din nästa som dig själv. Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.
En enkel läsning genom skrifterna till Kristi kropp kommer helt tydligt att visa att som troende tillåts vi inte att gå runt och synda obeslutsamt och göra precis vad vi vill. Ett hjärta som överlämnat sig till Kristus kommer inte vilja göra det!
Jag är så tacksam för nåden
Hulda
@ Hulda:
Önskar vi till fullo skulle förstå den nåd som blivit oss skänka i Herren. Tyvärr vill satan lägga på oss Mose lag och på så vis hamna under förbannelse. Den som säger sig stå under nåden får vara beredd på att kallas laglös. Tyvärr verkar de inte förstå att vi inte är utan lag när vi står under nåden, vi har ju KRISTI LAG inom oss (alltså INTE Mose lag).
Ha en underbar dag i det fina vädret Hulda!
Sven Reichmann har granskat den nya judaismen som under senare år börjat sprida sig även i svensk kristenhet. Vad har den för bakgrund och teologiskt innehåll?
Resultatet är den artikelserie som inleds här, om en växande kyrklig trend där Gamla Testamentet betraktas ur ett nytt perspektiv.
Vi börjar i Sverige märka av en rörelse som fått ganska mycket luft under vingarna i USA. Man kan möta den hos en del kristna icke-judar som har en positiv men ofta kanske väl romantisk attityd till Israel. Rörelsen tycks ha börjat med att Jesustroende judar i USA och i Israel ville utreda i vilken mån som torah gäller även för en troende jude. Högtiderna beskrivs exempelvis på flera ställen som en ”evig stadga”.
Ni skall fira det osyrade brödets högtid därför att jag just den dagen förde era härskaror ut ur Egyptens land. Det skall vara en evig stadga för er att fira denna dag från släkte till släkte. Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden skall ni äta osyrat bröd ända till kvällen den tjugoförsta dagen i månaden (2 Mos 12:17-18).
Kyrkan gjorde tidigt och gör ofta än i dag en svepande gest och säger att Jesu försoning har fullbordat lagen och satt den ur kraft. Därför skulle även löftet om ett särskilt land vara upphävt trots att detta gavs långt före Sinai. Men nu är buden givna just till Israel och inte till någon annan. Inte kan väl Israel på egen hand avskaffa en evig stadga? Och inte tar väl Gud tillbaka löften som han har gett? Han måste ju redan före skapelsen ha vetat hur allting skulle bli. Att troende judar studerar hur de skall förhålla sig till bud som gavs just till deras folk är naturligt även om buden inte (längre) har med frälsningen att göra. De märkliga effekterna uppstår först när troende hedningar börjar tala om sitt förlorade hebreiska arv och letar efter ”sina hebreiska rötter” för att få arvet tillbaka.
Kyrkan och GT
Under historiens gång har den kristna kyrkan fått en växande mängd ideologisk barlast som inte härrör vare sig från Jesus eller de första apostlarna och som reformatorerna inte gjorde sig av med. Redan från generationen efter apostlarna, i några av de s k Apostoliska fädernas skrifter – t ex Barnabas brev och episteln till Diognetus – kom klart antijudiska attityder in i förkunnelsen. Snart nog växte dessa till ren antisemitism hos bl a Johannes Chrysostomos och Augustinus. Båda levde omkring år 400 e Kr och kom att dominera teologin i öst resp väst. Deras attityd av fiendskap mot judar färgade givetvis kyrkornas syn på GT både i öst (ortodoxa kyrkor) och väst (katolska och protestantiska).
Platon och Aristoteles
År 135 e Kr upphörde den judekristna församlingen i Jerusalem att existera. Kristen tro förkunnades sedan enbart i områden som var grundade i hednisk religion och grekisk filosofi och inte i judisk tradition. Någon generation senare var också alla förkunnare uppvuxna i den grekiska miljön. Eftersom stora delar av den grekiska filosofin ansågs som självklara började man fläta samman den med evangeliet. Detta höll man på med till ända in på senmedeltiden. När Galilei förklarade att jorden
gick runt solen och inte tvärtom kom han i konflikt med kyrkan, eftersom Aristoteles hade förklarat att allt rörde sig runt jorden. Kyrkan hade då blandat ihop budskapen så väl att hon inte själv kunde se skillnaden.
Det mest förödande i denna mix är att ordet tro nästan helt bytte innehåll. I en judisk kultur är begreppet tro (emunah) kopplat till trovärdighet, pålitlighet, äkthet och trofasthet och utgör därmed grunden för en relation med Gud. I den grekiska miljön – och hos oss – var/är tro mycket mer ett uttryck för en åsikt om Gud, ett antagande som inte behöver ha ett dugg med relationer att göra. I dag
undrar många hur man skulle kunna bli förändrad som människa (= rättfärdig) genom att ha en vag åsikt (= tro) om en obevisbar Gud. Just här ligger ju den aggressiva ateismens viktigaste angreppspunkt. Den har alltså till stor del sin grund i vår oförmåga att göra upp med den antika grekiska filosofin.
Konstantin ”den store” Kejsar Konstantin har ofta beskyllts för att ha skapat statskyrkan, den som långt senare blev en egen stat – Vatikanen. Han började sin politiska bana som en av fyra samtidiga romerska härskare. En annan av dessa fyra hette Diocletianus. Han utlöste en av antikens värsta förföljelser mot kristna.
Konstantin lyckades militärt besegra de övriga tre och påstod att han fått en vision av ett kors med ett löfte om seger. Segrade gjorde han hursomhelst och år 313 e Kr införde han religionsfrihet och påbörjade ett återlämnande av egendom som de kristna blivit berövade. Kejsarens fromma mor – Helena – gjorde på sin ålderdom en pilgrimsresa till Jerusalem och grundlade både Födelsekyrkan i Betlehem och Gravkyrkan i Jerusalem. Konstantin skall själv inte ha låtit döpa sig förrän på sin dödsbädd. Han såg dock tidigt vikten av att ha kontroll över de religiösa och arbetade därför hårt på att bilägga lärostrider inom kristenheten, främst år 325 vid kyrkomötet i Nicea nära nuvarande Istanbul.
Redan kejsar Augustus (vid Jesu födelse) var dock inte bara kejsare utan också Pontifex maximus, hednisk överstepräst. Långt före Roms kejsartid gick stat och religion hand i hand och många kejsare krävde gudomlig tillbedjan. Eftersom den politiska makten på det sättet sedan länge levt i personalunion med den religiösa var det kanske mycket begärt att Konstantin skulle ha kunnat låta kyrkan bli någon sorts frikyrka i vår mening. Det som växte fram blev en statskyrka där biskopen i
Rom till sist krävde att få kalla sig just Pontifex maximus för att kunna stå över både kungar och kejsare. Denna långa process ledde med nödvändighet till att det judiska arvet, så mycket som nuåterstod, fick avskaffas. De judiska helgerna, kulturen, renhetslagarna och torah försvann. GT fanns kvar men redan Marcion hade år 144 bildat en egen konkurrerande kyrka där han påstod att det vardjävulen som skapat jorden och skrivit GT.
Det den nu aktuella debatten gäller är hur mycket av alla förändringar som verkligen ryms inom Bibelns pärmar, främst i breven till Galatien och till Rom. Hur mycket var politiskt betingade förändringar och vad var uttryck för ett nytt förbund? Som exempel kan nämnas övergången från sabbat till söndag.
År 321 bestämde Konstantin att kristna såväl som andra slags troende skulle fira söndagen som helgdag enligt urgammal hednisk sed – Solens dag. Kyrkan fick då om inte förr kalla den dagen för Herrens dag. Många kristna hade dock redan övergått till att fira söndag ofta av praktiska skäl. I början av andra århundradet ville de kristna skilja sig från judarna eftersom de två upproren mot Rom
skapade antijudiska stämningar bland romarna.2 I östra delarna av imperiet ville en del församlingar markera gräns mot judaiserande strömningar. Efter 135 e Kr, då judarna gjort två katastrofalt misslyckade uppror, började många kristna ledare förklara att judarna skulle ha blivit förkastade av Gud för alltid.
Solen som symbol överlevde i alla händelser både som gloria på de heligas huvuden och som många slags runda kyrkfönster – särskilt sådana som solen kan lysa genom. Påvens monstrans (ett stort invigt nattvardsbröd med strålglans) måste också räknas dit. Jesu födelsedag lades in på den dag då man 1 Samuele Bacchiocchi: From Sabbath to Sunday. The Pontifical Gregorian University Press (1997)
Justinus Martyren, död 165 e Kr, säger (i Apologi nr 1 kapitel 67) att samlingarna sker på söndag under hednisk tid firat den ”Oövervinnerliga solens pånyttfödelse”.
Judiska rötter
Både Jesus och apostlarna, även Paulus, var omskurna och levde som judar efter torah. Det frågan nu gäller för vissa judeofila hednakristna är vad och hur mycket som den kristna kyrkan kan ha gått miste om när hon förlorade sitt ”hebreiska arv”. Bör vi göra oss av med sådant som lagts till – mer än antisemitismen? Bör vi återerövra sådant som vi till äventyrs förlorat? Hur skall vi dessutom kunna veta skillnaden och hur skall vi genomföra en förändring – om den nu behövs? Måste runda kyrkfönster muras igen? Skall vi återgå till lördag i stället för söndag eller är det rentav så att vi inte skall/bör/får göra det? Frågan är dessutom större än så: Hos vilka skall vi söka våra förlorade rötter? Skall vi gå till sadduceer, fariseer, esseer, zeloter, rabbiner (i så fall: vilka?) eller till karaiter eller kabbalister? Och vad i deras förkunnelse är till enbart för judar?
Det tycks som om problemet till sist smalnar av till frågan vad torah – de fem Moseböckerna – betyder för kristna hedningar, med eller utan fysisk omskärelse. I det kommande skall vi lyssna till hur debatten i USA kan avläsas i böcker och på Internet. Vad är det som olika ledare och grupper säger och vad säger Nya testamentet – inte minst brevet till galaterna?
Sven Reichmann (Del 2 finns att läsa på Bibelfokus.se)
Avila…
Är det någon slump, att du använder aliaset ”Avila”? Tänker du månn tro på Teresa av Avila, en katolsk [helgonförklarad] karmelitnunna? (Se Wikipedia)
Lakansvis med ord… Vad är det du försöker säga?
Du skriver: ”Kyrkan gjorde tidigt och gör ofta än i dag en svepande gest och säger att Jesu försoning har fullbordat lagen och satt den ur kraft.”
Vilken ‘kyrka’ är det du avser?
Det är viktigt att läsa Ordet noga – själv. Det står nämligen INTE i Skriften, att Herren Jesus genom att fullborda lagen har ‘satt den ur kraft’.
Det står skrivet: Rom.3:31 ”Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.”
Hur?
Genom att sätta DEN GAMLE ADAM UR KRAFT!
>> Genom Trons Lag => Andens Ämbete = Herrens död på korset! (Rom.3)
”Inte längre lever jag utan….”
……………..
P.S. Vad menar du med ”om det behövs?”
”Bör vi återerövra sådant som vi till äventyrs förlorat? Hur skall vi dessutom kunna veta skillnaden och hur skall vi genomföra en förändring – om den nu behövs? Måste runda kyrkfönster muras igen?” … ???!
……………..
Avila,
Förstår inte riktigt din poäng med att citera hela del 1 av Sven Reichmanns [Kyrkan och Torah] ? Och varför har du inte med citattecken för tydlighetens skull?
Saknar även din personliga respons/analys, av artikeln, annars känns det inte relevant att citera den i sin helhet.
Och om den enbart var ämnad som en upplysning, kunde du ju likaväl ha lag in länken, i sådana fall?
Hälsningar,
Antonia