

Saxat från Ohlins senaste funderingar:
Ordet PELAGIANISM är nytt för mig och jag kommer kanske att säga om ett tag… ”vad hette det nu igen?” Det som är nytt är egentligen bara att det finns ett ord för det som pågår och som är en del av det, som vi har försökt att belysa och varna för sedan länge. Det är ett lärosystem som har påverkat kristenheten i negativ bemärkelse, därför att det inte stämmer med Bibelns budskap. (Om du tycker att jag är omständig i texten, är det för att min förhoppning är att den som inte är särskilt beläst i Bibeln eller insatt i kristen tro ska kunna förstå).
Problemet med detta lärosystem är att det förnekar att vi har en syndanatur, en fallen natur som vi har ärvt efter Adam. Pelagianismen säger att människans natur i botten är god. Följden blir att människan genom att välja rätt kan göra gott – utan Guds nåd (Guds kraft) och pånyttfödelsen. Vad jag kan förstå var det den inställningen som många fariséer och skriftlärda hade på Jesu tid och därför förnekade sin egen synd. De trodde att det räcker med att välja rätt och göra goda gärningar, dvs. en rättfärdighet av laggärningar. Men det är inte vad Bibeln lär om människan.