[Uppdaterat 11-08-02]
Jag som startat Vakna Sverige heter Andreas Frost. Född 1981, uppväxt i norra Skåne, men bor numera med min familj i IKEA-”staden” Älmhult, Småland. Familjen består av min fru, Madeleine, och vår dotter Alma. Eftersom vi bor i byn där IKEA har sina rötter är det väl ganska givet att det är IKEA man ska jobba på, så det gör jag, närmare bestämt på lagret.
Min väg till frälsning
Mina föräldrar och min bror började följa Jesus när jag gick på mellanstadiet. Själv var jag inte lika snabb, men nyfiken som jag var följde jag med på flera möten och sedan växte en tro fram, vilket ledde till att jag senare lämnade mitt liv i Guds händer.
Men sen kom högstadietiden. I den åldern börjar ungdomar festa, dricka, dejta tjejer, och som kristen kan man känna sig väldigt utanför och man kan givetvis vara frestad att ”hänga på” sina kompisar. Det var just det jag gjorde också. I kombination med dåligt ledarskap i kyrkan och frestelsen utanför församlingen, gick det sakta med säkert utför. Tron i sig lämnade jag aldrig, den gick liksom inte att radera, tron och vetskapen om Gud tycks bli inbränd i ens hjärta när man väl vet sanningen. Minns att jag på gymnasietiden, då jag mådde riktigt riktigt dåligt, dagligen, ja nästan varje minut ibland, kunde uppleva Jesu utsträckta hand. Men på grund av omständigheter och besvikelse från min sida slog jag Honom bort ifrån mig. Satan hade kort sagt gjort ett bra jobb i mitt liv.
Månaderna gick, åren likaså. Vet att jag ofta tänkte ”Snart ska jag vända om till Jesus”, innerst inne saknade jag ju Hans kärlek men en annan röst än Guds drog mig bort ifrån Honom. Jag visste även att om jag skulle dö, skulle min destination inte vara till himlen, hem till Gud. Jag var livrädd för helvetet. Detta var något som gnagde och störde mina tankar ofta. Men trots det, dröjde beslutet att gå tillbaka till Jesus. Och det dröjde väldigt mycket längre än jag tänkt.
Sen kom tiden då jag träffade min nuvarande fru. Allt eftersom kärleken till henne växte och växte, började tankar dyka upp som ”Jag vill inte att min fru ska komma till helvetet, jag älskar ju henne så otroligt mycket!”. Jag kunde inte stå ut med att inte berätta henne sanningen om vägen till Gud, och att det faktiskt finns ett helvete och en himmel på riktigt. Ofta då jag var ensam uppe på natten påmindes jag om just detta. Ibland tänkte jag, att även om jag själv visste sanningen och ändå inte väljer att ta emot Guds förlåtelse, så hade jag rentav varit skyldig till hennes väg till helvetet om jag inte berättade sanningen för henne. När nöden för henne (dessutom ville jag naturligtvis tillbringa min evighet med henne) var som störst, gick jag ner på knäna med tårar rinnande utför kinderna och ropade: ”HJÄLP!”. Bad gjorde jag i stort sett aldrig annars. Min fru var vid denna tiden knappast andligt lagd och därför kände jag att det var ganska kört. Men tack Gud (!), du såg mina tårar och hörde min röst.
Ganska kort efter detta frågade mina föräldrar om vi ville gå en Alphakurs, och för att inte göra mina föräldrar besvikna åter igen (vi hade tackat nej någon gång tidigare) så sa vi ja. Jag blev minst sagt förvånad över att min fru ville följa med. Senare har hon berättat att hon ville försöka förstå min tro, som jag hade nämnt något om någon enstaka gång.
Ju närmare vi kom introduktionsdagen, desto mer ville jag slippa den. I mitt huvud föreställde jag mig att nu skulle de packa på oss en massa och påpeka allt som var fel i ens liv osv. Men vi hade ju lovat, och att hoppa av nu hade sårat mina föräldrar mer än om vi sagt nej från första början.
Till min lättnad fann jag att de inte var så himla dumt ändå. God mat och undervisning i hemmamiljö, och nästan det bästa enligt min mening; diskussionerna till fikat efter undervisningen. Och inget prat om ”synd, synd, synd” eller ”rätt, fel, rätt, fel”. Visst togs det upp i undervisningen (kursen handlar trots allt om en helig Gud), men jag var rädd att man nästan skulle bli utsatt för något sorts kristet ”syndtest” (dessutom var jag väl medveten om mina synder, jag trodde bara inte att Gud kunde älska en sån syndare som mig). Något som var ännu mer förvånande var att min fru, som jag tidigare skrev inte var alls intresserad av någon Gud, började bli mer och mer intresserad allt eftersom kursen fortgick. Även jag själv började få upp ögonen för Gud. Jag såg på Honom med helt andra ögon. Fördomar, felaktiga tankar m.m. liksom bleknade mer och mer. Gud verkade ju faktiskt vara helt fantastisk!
Intresset för Gud ökade både för mig och min fru. Vi är idag både aktivt kristna, och vi tänker aldrig leva ett liv utan Gud igen. Visst gör vi fel, både medvetet och omedvetet, men Jesus nåd och förlåtelse finns alltid där för oss.
Ytterligare en vändpunkt
Livet med Gud är allt annat än enkelt och underbart. Var och en som vandrar med Herren vet om att man går igenom perioder som är allt annat än glada och lätta. Det finns tillfällen då man verkligen undrar vart Herren tagit vägen. Allas liv med Gud är inte likadan, men alla går vi igenom liknande prövningar och skeden. Det är helt enkelt så Gud gör sitt verk i oss.
Efter att jag vandrat med Herren några år kom jag till ett vägskäl i mitt andliga liv. Detta finns kort beskrivit i Dagens sjuka församling – Del 1. Jag minns inte riktigt hur jag snubblade över detta ämne, men jag minns att Lennart Jaretegs hemsida och Elvor och Janne Ohlins hemsida fick mig att börja frågasätta en rätt stor del av min tro. Ämnet var ”falskt eller sant”, då i fråga om undervisning, profeter, manifestationer osv. Sådant som vi enligt min mening tyvärr ser mycket av idag.
Det var en tuff och jobbig period. Riktigt jobbig. Min tro skakades om rejält, och det skakade inte så lite heller. Den tro och syn jag ditintills haft på kända sk förkunnare, stora sk profeter och etablerade sk sanna läror började vittra sönder.
Under denna period fanns det ytterst sett bara två frågor som jag ville ha svar på: Vad är sant och vad är falsk enligt Herren? Det var som sagt en jobbig period, en tid som var mycket förvirrande då jag sökte efter svar.
Gud tycktes fråga mig, ”Vill du verkligen veta Sanningen?” Den frågan fick mig faktiskt att rannsaka mig själv. Ville jag verkligen det? För det kunde innebära att jag fick göra mig av med sådant jag tidigare höll för sant. På ett sätt handlar detta också om stolthet. Är du ödmjuk nog inför Herren att lägga bort sådant som visar sig vara en lögn eller förblir du i den på grund av stolthet? Efter att jag tänkt igenom detta svarade jag, ”Ja Herre, uppenbara Sanningen. Jag vill inte leva i en lögn.”
Där var min vändpunkt. Inte så att mina ögon direkt på en sekund öppnades, men sakta men säkert började jag se den lögn som många matats med och som än idag finns hos många.
Detta uppvaknande har i mycket drivit denna blogg. Till en början lades mycket tid på detta letande efter falska läror och profeter och dylikt. Ja, faktiskt alldeles för mycket. Man kan lägga varenda minut av sin vakna tid på detta ämne och ändå inte kartlägga allt. I sitt sökande löper man stor risk att tappa kontakten med Gud då allt annat än Han själv får din vakna tid. Din vilja var kanske god men den ledde till ett döende relation med Gud. Riktigt så långt kom jag inte, men tillräckligt långt för att förstå att så här kan jag inte hålla på.
I dagsläget försöker jag vara mer balanserad. Jag tycker det fortfarande är viktigt att varna för obibliska ting. Det har du säkert sett om du följt bloggen ett tag. Jag blir upprörd när jag ser hur villfarelse efter villfarelse för med sig mängder med människor. Jag kan och vill inte bara se på. Samtidigt har inte Herren lagt alla människor på mina axlar. Jag måste vaka över min egen relation till Herren också. Vidare vill jag inte endast fylla denna blogg som berör detta avfall vi nu ser. Det får inte skymma Herren! Tyvärr har det gjort det på denna blogg och jag ber om förlåtelse för detta.
Exakt hur bloggen och mitt liv kommer att se ut i framtiden vet jag inte. Min önskan är dock att upptäcka Herren mer och mer. Samtidigt vill jag förkunna och peka på Honom mer och mer. ALLT handlar ju om HONOM. Anledningen till att vi inte förs med i avfallet är om vi känner Honom eller ej. Det handlar inte om hur mycket vi vet om falska profeter och falska läror. Känner vi Gud och älskar Sanningen kommer Han också att uppenbara lögnen var vi än stöter på den.